Synikerna skapar världen de vill kunna strunta i.

Dagens syniker är märkliga. Så fort man pratar om korruption, svält, och andra hemska saker så utan att ens analysera det så rycks det på axlarna och utropas:

Det är den mänskliga naturen, vi är egoistaska. Det går inte att göra någonting åt det.

Men så fort ett hoppfullt förslag eller en fin politisk idé läggs. Då genast med förnyad kraft så startar det kritiska tänkandet med frågor som:
Hur ska det här bli bra för alla?
Hur genomför vi detta utan att använda våld. Är det våld du förespråkar.
Var ska pengarna till det komma ifrån?

 

Det ironiska är att alla dessa frågar borde ställas mot dagens samhälle.
Alla har det inte bra idag.
Den här världen är våldsammare är någonsin
Var kommer pengarna till alla krig ifrån?

 

Men synikern har så fullt med att såga och motarbeta lösningarna till dagens problem att han inte har energin kvar att motarbeta svälten och korruptionen.

Om du ler så kan du få andra att le, är du dryg blir folk irriterade och genom sitt bristande engagemang för samhället så gör synikern världen t.o.m. sämre.
Om du bara förmedlar hur lite det går att göra i världen så kanske just den där geniala iden dog i huvet på en karismatisk person.

En vis man sa att det inte är världen som beskrivs i ord
utan ord som beskriver världen, och att vi skapar vår verklighet genom vårt sätt att se den.

 

Därför är den första striden för en förändrad värld att få bort dessa destruktiva idéer som bara trycker ner oss ännu längre ner i leran.

 

Jag kan förstå irritationen som vissa får av att oss som vill och hoppas mycket, men det är ingenting mot frustrationen av att MOTARBETAS av de som inte bryr sig.